Konsultation

Så har går en konsultation till

När vi träffas för en konsultation brukar jag inleda med att förklara hur jag går tillväga och att svara på eventuella frågor.

Utgångsläget för en bra kommunikation är att djuret och djurägaren känner sig bekväma med platsen och situationen. För att uppnå det är djurägaren närvarande under hela konsultationen. Och det är djurägarens regler som gäller, det som är tillåtet hemma är tillåtet hos mig, och man behöver inte vara rädd för att upprätthålla regler. Däremot vill jag inte att djuret är under ett kommando utan att det kan röra sig fritt, både kroppsligt och mentalt.

Jag sitter oftast på golvet. Djuret är löst och får själv välja var det vill vara, men jag försöker placera mig så att jag har ett kortare avstånd till djuret än till ägaren.

Jag vill veta djurets namn, ägarens namn, hur gammalt djuret är och hur länge ägaren haft hand om djuret.

När själva konsultationen börjar stänger jag av mina egna tankar och ber om tillåtelse att få lyssna på djuret. Ofta börjar djuret omedelbart sända tankar, känslor och bilder till mig. Eftersom det ofta kommer mycket information på en gång skriver jag ner det jag uppfattar. När jag upplever att djuret fått ”prata av sig” ber jag att få eventuella frågor från ägaren. Det finns två anledningar till att jag inte vill ta del av frågorna förrän nu, dels är det svårare för mig att urskilja egna tankar från det djuret sänder till mig och dels vill jag minimera risken att ägaren känner att han/hon styrt kommunikationen genom den information som frågorna ger.

När själva kommunikationen är klar går jag igenom vad som kommit fram. Ofta har djuret förmedlat sådant ägaren vet eller i alla fall känner igen. Efter konsultationen får djurägaren med sig en kopia på mina anteckningar.

Det är viktigt att förstå att en konsultation i djurkommunikation inte på något vis ersätter behandlingsformer. Om man misstänker att djuret har ont skall man alltid vända sig till en veterinär.